Blåmögelostar har en intensitet som få andra ostar kan leva upp till, och för den som vågar erbjuder de några av världens största ostupplevelser.
Men det finns blåmögelostar och så finns det blåmögelostar. Du kanske kategoriskt avfärdar blåmögelostar som alldeles för starka/salta/skarpa/arga för din smak, men har du testat någon av den blåa familjens mildare medlemmar? Här har vi en liten guide för dig som vill lära dig mer om blåmögelostar – från milda till vilda.
Mild: Kvibille Ädel
För den som vill börja våga sig på blåmögelostar är Kvibille Ädel en alldeles utmärkt startpunkt. Fantastiskt god på ostbrickan, men också i matlagningen.
Mellan: Castello Blue
Beredd att ta nästa steg på vägen? En Castello Blue är en ganska mild och krämig blåmögelost med en härlig sälta och en viss nötighet. Den är för blåmögelostarna vad en opastöriserad brie är för vitmögelostarna – god, snäll och lätt för alla att tycka om.
Kraftig: Hallands Hav
Nu börjar det bli allvar. Hallands Hav är en långlagrad ädelost där de goda blåmögeltonerna fått mogna och utvecklas. Resultatet är en fast men krämig ost med en skarp och djup smak, en tydlig nötighet och en redig sälta. Den kraftfulla smaken och krämiga konsistensen gör den perfekt på ostbrickan, i maten eller bara som ett tilltugg när du vill ta en paus och bara njuta.
Vild: Roquefort
Nu hoppar vi ner i den djupa änden av blåmögelbassängen. Från grottorna utanför Combalou i södra Frankrike kommer osten som av många hålls fram som världens bästa blåmögelost – Roquefort. Roquefort erbjuder en rund, djup och balanserad smakupplevelse med en tydlig sälta. Trots sin krämighet faller osten sönder i stora härliga bitar som smälter på tungan och lämnar kvar en kraftig smak som ibland blir rent pepprig. Den har en extremt intensiv smak och en skärpa som är svår att överträffa och som känns lite som en örfil, men av ost. Och på ett bra sätt.
Vi kanske är jäviga, men herregud vad gott det är med blåmögelost.
